En solstol används på två ganska olika sätt under samma dag, och ofta av samma person. På förmiddagen står ryggstödet nästan rakt, med en tidning i knät och något att dricka på armstödet. Framåt eftermiddagen är det fällt så långt bak det går, och den som ligger där har en handduk över ansiktet.
Ändå säljs många stolar med ett ryggstöd som går att ställa i fler lägen än någon minns att den använt. Frågan är om det spelar någon roll, eller om antalet lägen mest gör sig bra i en produktbeskrivning.
Upprätt, halvliggande, platt
Den som iakttar en altan under en sommarvecka ser ett mönster. Ryggstödet hamnar i ett upprätt läge för att äta, läsa eller prata med någon bredvid. Det hamnar i ett halvliggande läge för att vila utan att somna. Och det fälls helt, eller nästan helt, när solen ska tas på allvar eller när middagsluren kommer.
Lägena däremellan används också, men sällan medvetet. De uppstår när någon fäller bakåt ett hack för att solen har flyttat sig, eller när ett barn har lekt med spaken. Mönstret kan förstås ha en enklare förklaring än vanor. Kanske speglar det mest hur de stolar som brukar stå på svenska altaner är byggda, och ett fjärde läge skulle användas flitigt om det bara låg vid rätt vinkel.
Tre lägen räcker inte heller för alla. En stol på en smal balkong som mest används till kvällsläsning klarar sig kanske med två. En stol vid en pool, där man ligger på mage, behöver ett helt platt läge och gärna en fotdel som går att vinkla separat.
Vinkeln i de lägen som finns spelar dessutom in. Ett upprätt läge som i praktiken lutar för mycket blir obekvämt att äta i, oavsett hur många hack som finns längre bak.
Vad tål en mekanism med många hack?
Om de flesta hack ändå står oanvända återstår frågan om de gör någon skada. Ett vanligt argument är att fler lägen ger större frihet och att det alltid är bättre att kunna finjustera. Det motsatta argumentet kommer ofta från den som har lagat stolar: varje led, spärrstång och fjäder är en punkt som kan glappa, rosta eller fastna.
Materialet avgör ofta vilken sida som får rätt. En stol i lackerat stål med enkla spärrhack håller oftast länge även med många lägen. En stol i trä där spärrstången vilar i urfrästa spår kan börja glappa i just det spår som används mest, medan de övriga står orörda.
Lika viktigt som materialet är vilken sorts mekanism som sitter i. Tabellen visar de vanligaste typerna och vad som brukar hända med dem efter några säsonger.
| Mekanism | Lägen | Passar för | Det som slits |
|---|---|---|---|
| Spärrstång i hack, trä eller metall | Fasta, från ett fåtal till ett tiotal | Altan och trädgård, blandad användning | Det hack som används mest och stångens ände |
| Fällstol med ram och tygsits | Ett fåtal fasta | Lätta stolar som flyttas och ställs undan ofta | Tyget och lederna där ramen korsar sig |
| Steglös lutning med låsratt | Steglöst | Den som vill hitta en exakt vinkel för läsning | Låset, som tappar greppet om det inte dras åt |
| Balanslutning med låsspak | Steglöst, styrs av kroppsvikten | Vila och halvliggande, sämre för att äta | Spaken och låsmekanismen, känsliga för fukt |
| Fast vinkel | Ett | Däckstolar och bryggor | Nästan bara ytbehandlingen |
Steglösa system låter som det självklara svaret på frågan om lägen, men de har en egen nackdel. Den som delar stol med någon annan får ställa om varje gång, och ett lås som släpper under belastning gör att ryggstödet sjunker långsamt under eftermiddagen.
Att prova en stol på riktigt
Ett lås som sjunker märks sällan under de minuter man …